Garn

Bomull

Bomullen är ett växtsläkte med cirka 50 olika arter som förövrigt växer vilt som buskar eller träd i de flesta tropiska trakter. Odlingen av bomull sker för det mesta i subtropiska klimat då busken under tillväxttiden kräver omkring 200 frostfria dygn och rikligt med vatten. När sedan bomullsbuskens blomma vissnar bildas en frökapsel, stor som ett hönsägg, och när kapseln är mogen öppnar den sig och bomullsfibrerna sväller ut och torkar. Det är dessa fibrer som sedan förädlas och blir till tråd eller garn.

Det sägs att man har odlat bomull i Indien i mer än 5000 år, och att Mayaindianerna tillverkade bomullsvävnader av riktigt hög kvalitet redan på 600-talet f Kr.

Bomullen kom till Sverige redan under vikingatiden, men hade som råvara relativt liten betydelse långt in på 1700-talet. För det var då, på 1790-talet, Gamlebo Kullens bomullsspinneri anlades– det första mekaniska bomullsspinneriet i Sverige.

Bomullsgarner är kompakt garn och innehåller väldigt lite luft. Detta tillsammans med den låga elasticiteten innebär att de har dålig förmåga att isolera värme, cellulosafibern leder till och med bort värme från huden. Just detta är det som är bomullens storhet, bomullskläder är svala och lämpliga när det är varmt. De är också speciellt användbara för personer med känslig hud, då garnet varken kliar eller sticks.

Till virkning säljs ofta merceriserad bomull, vilket enkelt kan beskrivas som att man givit bomullen en silkesglans.

Rami

Rami eller kinagräs, är en nässelväxt vars fibrer också används inom textilindustrin. Fibern används ofta i blandningar med bomullsgarn. Rami kan liknas vid linne och har används i bla skjortor sedan 1700-talet.

Lin

Själva växten lin, som är en jordbruksgröda, odlas främst för två ändamål. Dels för framställning av frö och linolja och dels för tillverkning av lingarn.  

Själva linberedningen, för att tillverka garnet, är en omständlig procedur. Linet ska skördas, därefter kommer bråkning, rötning, skäktning och spinning. Förbluffande nog säger sig vetenskapen ha bevis för att den förhistoriska människan spann lin redan 8000 år före Kristus, och nog kan man undra hur de klarade av detta.

Lingarnet är som tråd i ofärgat skick, alltid brunaktigt, men bleknar med tidens gång till ljust beige.

Lingarn isolerar mot både värme och kyla, men kommer bäst till sin rätt under varma dagar då det känns svalt och behagligt mot huden. Linet saknar elasticitet och blandas därför ofta upp med bomull eller andra fibrer. Lin kan tvättas i 60grader, men mår bra av att blötläggas före tvätt.

Cottolin

Cottolin, ett garn som är mellanting mellan lin och bomull, och består av cirka 60 % bomull och 40 % lin. Garnet framställs genom att man cottoniserar linet, det vill säga att man kokar linet på ett sådant sätt som gör att fibrerna förändras och blir kortare så att de mer liknar bomullens fibrer. Dessa fibrer blandas sedan med bomull för att kunna bli spinnbart. Garnet är varumärkesskyddat sen 1938, och liknande garnblandningar förekommer under andra namn.

Bambu

Bambu är egentligen ett samlingsnamn på en grupp av gräs som framför allt växer i Asien. Bambun kännetecknas av dess starka, lätta och böjliga stam som genom tiderna funnit många användningsområden så som hus, flottar, broar, musikinstrument och mycket annat.

Bambu sägs också vara ett av de bättre miljöalternativen då den växer helt naturligt utan gödningsmedel eller andra gifter. Det är också världens snabbast växande gröda samt att den förbättrar jorden den växer i, och förhindrar erosion. Det är dessutom den växt som omvandlar mest koldioxid till syre och är därför en viktig luftrenare för jordens andning. Bambu är mycket tålig och klarar av torrperioder liksom regnperioder. Den behöver inte återplanteras när den har skördats utan växer upp direkt igen från samma rötter.

Bambugarnet är ett fantastiskt material. Garnet absorberar fukten från kroppen och kan vara lika mjukt som kashmir. Det värmer när det är kallt ute, och det sägs att garnet är 2 grader svalare än kroppstemperaturen vid varmt väder! Dessutom är bambu antibakteriellt och antistatiskt. Plaggen av bambu håller sig fräscha länge och tar bort mycket av vår naturliga kroppsodör. Människor med allergi kan tåla bambun bättre än andra fibrer.

Hampa

Hampa är en av de äldsta och mest härdiga kulturväxterna. Det är en stark, naturlig och förnyelsebar gröda som växer bra utan några kemikalier, bekämpningsmedel eller konstgödsel. I och med det så odlas hampan i stort sett alltid ekologiskt. Den binder jorden den växer i, och förhindrar jordlagret nöts bort av vind och regn. Hampan växer snabbt utan att utarma jorden och ett hampfält kan ge två skördar samma år.

Kläder av hampa anpassar sig till din kroppstemperatur och håller dig sval om sommaren och varm om vintern. Hampan ger mycket slitstarka kläder och är hela fyra gånger så stark som bomull. Hampan är dessutom den textil som skyddar bäst mot UV-strålning. Hampan är på stark frammach och sägs, liksom bambun, vara ett av de bästa miljöalternativen.

Jute

Jute odlas främst i Indien, och tillverkas av stjälkarna från örtartade halvbuskar, ur familjen malvaväxter. Fibern är grov och sträv och används främst till framställning av säckväv. Fibrerna är korta och svåra att spinna. Förutom att den odlas för spinnämnet som ger jute, odlas den också för de unga skottens och bladens skull, vilka är omtyckta grönsaker.

Sisal

Sisal är den näst, efter Manilla, starkaste naturfibern. Fibern kommer från en tropisk agaveplanta, den är sträv och grov, betydligt grövre än jute, och används främst till bindegarn. Sisal används främst vid vävning, framför allt till mattor och dylikt som kräver bra tålighet mot slitage. Vill du pröva att virka ett riktigt robust arbete passar sisalgarn alldeles utmärkt. Det har en naturlig styvhet och håller formen till och med i stolpvirkning. Pröva att virka tex korgar, grytunderlägg, mattor, sittdynor eller kuddar till utebruk. Saker som passar till sommarens uterum, kring grillen eller i husvagnen.

Från djurriket kommer två olika sorters fibrer, dels silkesfibrer som kommer från silkesmaskarter och dels de fibrer som kommer från olika djurs behåring som omfattar alla ullhårstyper.

Silke

Förr var tillgången på silke mycket begränsad och kunde bara köpas av dem som var riktigt rika. Tillverkningen var tämligen mycket hemlig och kändes endast till av några munkar i ett kloster i Kina. På så sätt var silke ett mycket lyxigt material, och lite av det lever kvar än idag.

Av naturgarnerna är det endast silket som ensam bildar en tråd utan att nödvändigtvis blivit spunnen, för silket kommer från de kokongtrådar som silkesfjärilens larver spinner in sig i när de förpuppas. Silkestråden i en kokong kan vara flera tusen meter lång, och det är denna tråd som sedan nystas till garn.Silke är ett fuktabsorberande och slitstarkt material. Plagg virkade i silke värmer på vintern och känns svala på sommaren.

Merceriserad bomull kan ibland vara förvillande lik silke. Om du vill vara säker på vilket garn det är kan du göra ett brännprov: Håll tråden över en låga. En tråd av äkta silke underhåller inte förbränning, eller brinner endast trögt, d v s den självslocknar när den dras ur lågan. Bomull och konstsilke underhåller förbränning och brinner med klar låga.

Den aska som bildas blir till små svarta pärlor som sitter fast på tråden, om den är av silke, och det luktar som bränt horn. På bomull och konstsilke blir det mycket lite pulverformig aska, som man lätt blåser iväg, och det luktar som bränt papper. Ylle uppför sig vid brännprov ungefär som silke, men skiljer sig i utseende så klart från silke, varför det i praktiken knappast är risk för någon förväxling.

Ull

Det sägs att får var människans första husdjur, och försåg oss med föda och kläder. Ullen anses vara vårt allra äldsta textila material och har använts av människan i ca 10 000 år. Hittills har man inte på konstgjord väg lyckats framställa en fiber med ullens unika egenskaper.

Ull är detsamma som pälshåren från olika djur. Det vanligaste är ull från får, men man använder sig också av andra ullsorter såsom kamelull, mohair från angorageten, alpackaull, eller angora från angorakaninen.

Ullen har ett antal olika egenskaper och dessa egenskaper ger ullen sin unika kvalité. För att nämna någon av dessa alla egenskaper, har den en isolerande effekt och kan stå emot både värme och kyla på grund av fiberns krusiga struktur. Ullens struktur tar upp stora mängder luft har den förmågan att minska värmeöverföringen i materialet.

Tittar man närmare på ullfiberns yta är dessa täckta av tunna små fjäll som ligger omlott på ungefär samma sätt som takplattor gör. När fjällen på fibern utsätts för fukt, värme och framför allt friktion ändra den sin karaktär, fibrerna hakar fast i varandra och dras ihop. Det är denna egenskap hos ullen man nyttjar vid tovning.

Ullen har förmågan att anpassa den inre fuktigheten till omgivningen och då säger man att ullen är hydroskopisk. Ullen kan hålla fukt både i och mellan fibrerna, vilket kan jämföras med syntetiska fibrer som håller fukt antingen i eller mellan fibrerna. Proteinkärnan i ullfibrerna har dessutom ett vattenavstötande skal som hindrar flytande vätska att tränga in i fibern. Det är dessa egenskaper som gör att man inte känner sig fuktig eller svettig i ett ylleplagg. Det unika med ullgarn är att det kan ta upp fukt till 30 % av sin vikt utan att för den delen tappa sin form eller att kännas fuktig mot kroppen

*Alpackaull – en mjuk och glansig ull från, precis som namnet säger, djuret alpacka. Alpackan är ett litet kameldjur från Peru, och besläktat med laman. Ullen som kommer från alpackan är mycket fin och mjuk med ca 10–20 centimeter långa glänsande silkesfibrer.

Under Inkariket avlades alpackor målmedvetet för dess ull och man åstadkom ull än mjukare än den som finns i modern tid. Inkaindianerna utvecklade 22 grundfärger och drygt 250 nyanser på alpackorna. Man kan fortfarande se ull som skimrar i rosa eller tonar ut i blåa nyanser och därmed tro att detta är färgat men så icke, det är naturliga grundfärger hos alpackan. Andra grundfärger är vit, svart och flera gråa och bruna nyanser samt de rosagrå och stålblå.

*Angoraull – är hår från angorakaninen där pälshåret är mycket mjukt och fint att använda som textilfibrer. Det finns flera olika färgnyanser eftersom det finns kaniner i så många olika färger. Äkta angoraull kan vara svår att få tag i, då en kanin på fyra kg ger ungefär 1kg ull per år. Vill man vara säker på att få tag i ullen är det bäst att kontakta en uppfödare direkt.

*Fårull - den vanligaste ullsorten. Egenskaperna på ull varierar betydligt. Faktorer som väder och vind, fårras, föda, sjukdomar, skötsel, behandling av råvaran i alla dess led är sånt som påverkar garnets kvalitet och användbarhet. Man ser till och bedömer hur fina fibrerna är samt fiberlängd, krusighet och glans, egenskaper som bland annat beror på var på djuret ullen växer. Bästa ullen kommer från fårets nacke och rygg, sämsta kommer från mage och bak där fibrerna slits och är kortare.

*Kamelull - mjuk, krusig och finfibrig ull från kamelen. Den fina kamelullen kommer främst från den tvåpuckliga kamelen som lever på västra Kinas högslätter och i yttre delen av Mongoliet.

Mot det råa klimatet och den extrema kylan skyddar djuren sig genom bottenhåret i sin päls som är ytterst fina. En fullvuxen kamel producerar årligen ca fem kg ull och vanligtvis klipper man inte kamelullen utan djuren släpper ifrån sig ullen på våren i stora tussar, dessa tar men tillvara på och sorteras sedan efter finlek. Kamelhåret bearbetas i en rensningsanläggning där ullen helt befrias från de grova täckhåren för att kunna sorteras. Den uppskattas för sin gyllene glans och förädlade kamelull har mycket låg vikt.

*Mohair - är långfibrig, mjuk och glansig ull som man får från angorageten. Geten har sitt ursprung från Turkiet, och redan på 1700-talet tog Jonas Alströmmer (han som även fick oss att upptäcka potatisens värde) de första angoragetterna till Sverige. Men den tidens textilindustri kunde inte vidareutveckla ullen så rasen dog ut.  Men på 1980-talet kom de åter till Sverige importerade från Nya Zeland.  Ullen är normalt vit här i Sverige, men i andra länder återfinns flera andra färger, tex. svart, grå, gul och även chokladbrun. Denna ull förväxlas ibland med ullen från angorakaninen, då man ibland lite slarvigt kallar båda för angoraull.

*Merino - kallar man Merinofårets fina och särskilt mjuka ull. Denna högvärdiga ullkvalitet är elastisk och kan spinnas ut till fintrådigt kamgarn. Framförallt används ullen för fina pullovrar och kavajer och samt för alla slags ädla trikåplagg. Merino säljs idag som ett extra mjukt babyullgarn.

Information hämtad från http://virkning-crochet.blogspot.com/